Omtumlande år

Åh vad skönt det ska bli med semester snart. Var smart nog o la in en extra semesterdag vilket betyder att jag nu blir ledig 3,5 vecka istället. Ska bli så skönt att komma bort lite.
Planen är att fira midsommar i Hyltebruk som förra året, sen till Halmstad, hem några dagar för att sen packa väskan igen och bege sig till Köpenhamn, Helsingborg, Ystad och Kalmar och kanske nån mer plats.

Köpt biljett till Way out west och Electronic summer. Sen blir det eventuellt festivalen på Asperö.
Hoppas på att Magnus Carlson spelar på Slussen så man kanske har möjlighet att åka dit. Var så mysigt förra året!

Just nu känner jag att det snurrar i mitt huvud. Har svårt med koncentrationen, har svårt att komma ihåg saker och sortera och det sticker i kroppen. Men nu tror jag det är pga att mitt B12 är lågt igen och även järnet är på väg ner. Försöker äta 2 st behepan om dagen och hitta andra sätt att få i mig järn än tabletter för jag vet att att magen kan må dåligt av järntabletter. Så kör på nässelpulver, osvavlade aprikoser, blodpudding, leverpastej, broccoli, spenat mm. Men tror ändå det är problem för min kropp att ta upp det.
Sen tror jag att järnbristen kommit mer iom att jag tränat så mycket och gått ner rätt snabbt i vikt. Det är kanske inte alltid bra att träna...
Men jag har en läkartid imorgon och hoppas jag kan få ta lite nya prover och utreda om jag behöver B12-sprutor och något annat tillskott av järn. Vill bara må bra nu till sommaren.
Förra gången vid min b12-brist mådde jag så sjukt dålig, minns att min händer skakade, kom inte ihåg nåt, kunde inte fokusera och hamnade i en depression. Vill inte hamna där igen!

Annars har jag faktiskt repat mig rätt bra från att ha mått hemskt dåligt i höstas/vintern efter att jag varit tvungen att klara av allt med flytt, jobb, skola osv. Var som jag krascha helt. Ångest dagligen, att ha svårt att umgås med folk, vara trött osv. Läkaren skrev ut en ny omgång antidepressiva till mig som jag vägra att ta. Dels har jag ätit det förr och valde att sluta. Sen läste jag att en biverkning kunde vara cancer. Bara det gör ju att man inte vill ta dom även om man inte ska stirra sig blind på biverkningar. Men jag valde att gå enbart i kbt, träna sjukt mycket och göra mindfulnessövningar. Träningen är som medicin för mig. Jag får ur mig mycket av ångesten! Det var i söndags som jag var på väg att få en panikångestattack när jag var på vagnen på väg hem med massvis av folk, festat dagen innan, ätit dåligt och fruktansvärt varmt. Men jag tog en hållplats i taget och andades så gick det okej.

Det känns iaf som jag uppnått ett mål nu med att gå ner massa kilon, allt känns roligare med att köpa kläder och ha bättre kondition mm. Men jag måste hitta en balans. Mitt mål är 3 kilo till sen hoppas jag vara nöjd. Det ska ju inte gå till överdrift med träning och sund mat. Så jag har mina fuskdagar. Men det är så svårt när jag vet jag behöver få ur mig ångesten genom att springa eller köra spinning, då är det svårt att låta bli.

Har även satt upp lite andra planer för mig. Typ våga flyga igen, för det är ett orosmoment då det var länge sen och jag tycker det är jättejobbigt nu för tiden att vara instängd nånstans. Sen skulle jag vilja ta körkort och hoppas på en större lägenhet. Har faktiskt börjat spara pengar också typ för första gången i mitt liv som jag inte kan röra.

Hej!